Hunden är en underart av vargen som har blivit domesticerad. Detta har varit diskuterat tidigare eftersom det skulle innebära att hundraserna vi känner idag blir klassade som varianter eller subvarianter. Men efter framtagen forskning år 1993 som påvisade hur lika vargens och hundens DNA var fastställde man att hunden var en en underart av vargen.
Anledningen att vargar och människor träffade varandra var för att vargflockar drog sig nära människor och deras boplatser där det fanns matrester att äta. De blev sakta mer tama för varje generation och kom närmare människan tills de kunde dresseras. Idag är de ett domesticerat djur som lever i nära kontakt och helt beroende av människor. Det är otydligt för forskare om domesticeringen skedde i Kina, Mellanöstern eller Europa, men alla kvarlevor och fossiler visar på att de skedde runt 7000 f.k.f.
När människan och hunden lyckats komma nära varandra fann de en trygghet i varandras närvaro. Människan har använt hunden för bland annat beskydd från andra vilda djur, men också för sådant som att hålla värmen under natten. Det finns fortfarande gamla stammar i Afrika som har hunden för dessa syften. Hundarna i gengäld får av människan sin mat och sällskap vilket är de två saker som är den grundläggande driften hos dem.
Hundar har funnits med under en lång tid i många hörn av världen. Under
stenåldern var det neandertalarna som använde sin tid till att träna sina vargar till att jaga och vakta och var noggranna med att föda upp dem som var de smartaste och minst aggressiva. Romarna var de första som hade sina hundar till husdjur och när de började ta med sig sina pälsklädda kamrater runtom Europa spred sig raserna snabbt till andra länder, men de i gengäld tog även med hem flera andra raser.
När korstågen kom fanns det mycket skadedjur som spred sjukdomar. Det var då man utvecklade små hundraser med ett lättretligt beteende som kunde döda skadedjuren. Med deras lilla storlek kunde de ta sig in i de små hålen som råttor bodde i. Idag kallar vi de hundraserna för Terrier och Spaniel. Medeltiden var en viktig period för hundar. Det var bland annat då man började framavla hundar lämpade för jakt, men även den tid då man började smycka sina hundar. Adligt folk klädde sina hundar i halsband av silke och läder, prydda med guld och diamanter.
1859 tog den allra första hundutställningen plats i England. Medan alla hundar fram till den tiden hade framavlats för praktiska ändamål hade man nu tagit fram raser som fanns för utseendets skull. Och då många av dessa utställningsraser kom från bland annat jakthundar, ändrades delar av deras utseende för att vara lämpliga för utställningar.